På återseende

Idag efter att ha, skjutsat barnen till skolan och tagit mig ut för att träna, tog jag mig hem till Jennifer för ett sista hejdå, här i USA. Gillar inte hejdå och är inte speciellt bra på det heller. Där stod vi på trappan allihop och vinkade av henne och Cornelia, kändes som på film. Tårar i överflöd, men snart snart ses vi igen. 
SÅ därför, är det ju bra att detta bara var hejdå här och vi ses snart hemma i Sverige. 
Tog med mig kameran och "förevigade" min väg hem till Jennifer, den grymt roliga grusvägen, den mysiga skogen och åhhhh va jag kommer sakna detta....

Att man under sitt år kan få chansen att träffa så många helt otroliga vänner, det trodde jag aldrig. Aldrig vänner som kunde komma en så nära och idag känna en bättre än många andra. Måste vara den intensivitet vi haft tillsammans antar jag. Jag finner inte ord på hur glad jag är att jag träffat alla er, obeskrivligt! Love you <3

Älskade Jennifer,
har bara känt dig sen i augusti, men det känns som att jag känt dig föralltid. Jag har lärt mig så otroligt mycket både om dig och utav dig. Du är en ärlig, stark och en så fin vän. älskar dig. <3


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0